Tarmen kan vara sjuk även om man mår toppen och ser frisk ut på utsidan.


Livet med IBD (inflammatorisk tarmsjukdom, som exempelvis Crohns sjukdom eller ulcerös kolit) kan ibland vara oerhört kämpigt, med skov, smärta, trötthet, täta toalettbesök och sjukskrivningar. För vissa påverkar sjukdomen stora delar av vardagen och det kan vara svårt att planera för jobb, resor och socialt liv när man inte vet hur kroppen kommer att må från en dag till en annan.

Men för andra märks nästan ingenting alls, på utsidan. Varken de själva eller omgivningen ser annat än en frisk och energisk person. Man kanske jobbar heltid, tränar, reser och lever ungefär som vanligt. Magen gör inte särskilt ont och det finns inga tydliga tecken på att sjukdomen är aktiv. Men dessvärre kan en inflammation ändå ligga och pyra i tarmen, ibland under lång tid, utan att man själv märker särskilt mycket av den. År ut och år in, om man har otur.

Det är just det som kan vara lite lurigt med IBD. Hur man å ena sidan känner sig och å andra sidan hur tarmen faktiskt mår är inte alltid samma sak. Man kan känna sig helt frisk men ändå ha en pågående inflammation i kroppen. Det räcker alltså inte att bara gå på känslan, hur bra den än råkar vara för stunden.

Men varför är det riskabelt? Jo, en lågintensiv inflammation som inte märks kan ändå skada tarmen över tid. Om inflammationen får ligga kvar obehandlad år efter år kan den bland annat påverka tarmslemhinnan och öka risken för olika komplikationer. I vissa fall kan långvarig inflammation också leda till cellförändringar och i förlängningen ökarisken för cancer.


Det betyder förstås inte att man ska gå runt och vara orolig bara för att man har en aktiv IBD. Allvarliga komplikationer är trots allt ovanliga, särskilt om sjukdomen följs upp regelbundet och behandlas när det behövs. Med hjälp av avföringsprover, blodprover och endoskopi får vården en tydligare bild av hur tarmen faktiskt mår. Avföringsprov kan till exempel visa tecken på inflammation och blodprover kan ge ytterligare information om hur kroppen mår. Vid en endoskopi kan skopisten dessutom se hur tarmslemhinnan ser ut och ta vävnadsprover för att undersöka om det finns tecken på inflammation eller andra förändringar.

För den som känner sig frisk kan kontroller ibland kännas lite onödiga. Om magen fungerar, energin är normalhög och vardagen rullar på är det lätt att tänka att sjukdomen också är lugn. Förhoppningsvis är den det, men det behövs uppföljning för att bekräfta att allt ser fint ut, och ibland kan det visa sig att något behöver följas upp eller behandlas trots att man själv känner sig precis som vanligt. Målet är ju inte att man bara ska må bra på utsidan, utan att också tarmen ska må så bra som möjligt.

 

Texten är faktagranskad av IBD-sjuksköterska.



SE-IMMG-260092. 2026-10-29